.

Det är nästan skrämmande och se vad framtiden har för planer för mig samtidigt är det som gör mig nyfiken på hur det kommer vara och vilka som kommer vara vid min sida.. Ibland blir jag nästan besviken på hur vissa av mina relationer till en del personer flyger förbi och sedan är det slut ... Är det meningen att det ska vara så? Man kan inte klandra någon att det ha blivit som det blivit men lite ledsen bli man ju.. hixhix

När jag var yngre var vänskap en stor del av mig.. Jag prioterade den fina vänskapen och det var allt jag behövde.. Behövde ingen kille vid min sida för att jag skulle må bra fast med tiden blir det bara mindre och mindre och det beror dels på att man ha blivit besviken ett antal gånger. Jaja, it´s history..
 
Jag ska nog börja bygga upp relationen mellan mig och mig själv... Då finns det ingen chans att bli besviken and that relationship will always be there.. Försvinner den så försvinner jag..

Man är förmodligen starkast när man har andra som stöttar en, men vad fan händer när dessa personer försvinner? Ensam är också stark och just därför ska jag inte ta för givet att den eller den kommer finnas där ...


JHormoner är uppe och spökar igen.. Men jag känner man bokstavligen lite besviken.. Peace..