.

De senaste veckorna är rädsla det sista jag upplevt. Det kan beror på för jag känt mig så trygg och inte behövt oroa mig. Jag började till och med tycka att jag blivit starkare/modigare när det gäller den fronten. Jag kunde öppna fönstret på natten och bara kolla ut. Om man jämför detta med hur jag var innan kan man säga att det var modigt gjort. Det låter helt sjukt eller hur? Men ni läsare ska veta hur feg jag egentligen är... Inte gullig-feg utan över-gränsen-feg tycker jag.. Vissa perioder kan vara mildare än andra.. Men ibland vågar jag inte gå själv från parkeringen in till mig vilket tar 1-2 minuter. Det är oftast någon som följer mig ända till dörren.. Hur kommer det sig att det är så här? Hmm, jag vet inte själv faktiskt..

Jag kom att tänka på detta för några dagar sen när jag hade drömt mardröm.. Jag sov inne hos min mamma själv och rummet är lite större än mitt bara... Vaknade upp mitt i natten helt skrämd och svettig.. Jag låg och tänkte i några sekunder om jag vågade gå från sängen ut till vardagsrummet medan i tankarna spökade det tankar som "Tänk om någon ligger under sängen" "Tänk om någon kan ta mig om jag står upp?" Ja, sjuka tankar eller hur? Vettskrämd som jag var tog jag täcket och kudden och sprang ut .. Gick till mitt rum och där satt bobo uppe.. Som tur var .. Han tröstade mig men jag tänkte fortfarande på hur rädd jag var.. Hur långt får det egentligen gå? Jag börjar bli bättre för varje dag. Jag kommer ihåg när jag var yngre, hur jobbigt det var för mig att gå på toaletten på natten.. Rädd att se något jag inte vill se ... Idag känns den biten bättre... Men varje gång jag känner av den känslan känns det som jag är på ruta ett igen..

/ T