En novell
Smärtan och sorgen slukar upp dig inifrån. Du försöker gång på gång att springa ifrån mörkret men du märker snabbt att verkligheten har hunnit ikapp dig samtidigt som du inser att du befinner dig längre in i mörkrets stig. Du kan känna hur bevakad alla dina rörelser, steg och handlingar är.
- Vem är du?! Vad vill du?! Vad är ditt syfte att krossa mitt liv så här?! hör du dig själv skrika med all den kraft du hade kvar.
Du försöker stirra med tomma ögon bakom alla träd och rakt in i skogen. Inget svar, bara sorg.
- Jag kommer inte undan, hör jag mig själv säga.
Ännu en gång vaknar jag upp kallsvettig och rädd ur en fruktansvärd dröm. Jag kollar runt i mitt rum och försöker finna lite ro. Jag hör röster från tv:n utanför mitt rum, jag är inte ensam ... Jag sätter på datorn och möts återigen av mitt förflutna - mina konsekvenser. Jag skäms och känner mig liten och skamsen
- Förlåt, piper det från mina läppar.
Jag kan känna hur alla mina organ och muskler arbetar för att inte bryta ihop igen. Det fungerade inte denna gång heller. Det är nästan pinsamt hur man kan tycka så synd om sig själv om man jämför sin egen historia med andras berättelser.
Nästa dag
Jag vaknar upp och känner värmen från dina läppar mot mina
- God morgon älskling, hör jag mig själv säga
- God morgon älskling! Hur mår du idag? frågade han mig med oro i ögonen
- Jag mår suveränt, försöker jag intala honom. Du då?
- Varför är dina ögon svullna?
- Jag är trött och samma sekund kramar jag om honom hårt.
Han får inte veta . . .
Jag lyckades att få honom att tro på mina ord. Lugn och säker vill jag möta dagen med ett leende - som många i min omgivning saknat.
- Kolla runt i lägenheten, säger älskling
Jag gjorde det han talade till mig att göra. Jag tittade nyfiket runt och såg att han hade satt upp lappar på väggarna. Jag ställde mig bestämt upp från sängen och gick runt och kollade. Jag fastnade på två lappar, en rosa och en blå. På den rosa lappen stod det "Om du stannat, byt väg och fortsätt framåt" och på den blåa "Ingenting är omöjligt"
Jag log för mig själv och insåg i samma sekund att sorgen, smärtan och aggresiviteten är borta. Han kom och kramade om mig bakifrån och viskade i mitt öra:
- Älskling, jag stöttar dig vad du än går igenom. Låt mig gå igenom detta tillsammans med dig!
Mina tankebanor är annorlunda gentemot dom igår. Jag tog ett beslut och det var att jag ska göra något som jag inte haft orken att göra på flera månaders tid - Face the truth.
En gång för alla ska jag visa mig stark "Efter regn kommer sol. Jag ska inte ge upp hoppet!"
Jag kramade om honom tillbaka
- Tack!
Hade tråkigt på jobbet så satt och skrev en novell för hand.. Kanske anledningen till varför den är så kort med men aja, jag delar med mig den.. Den är inte releterad till mig eller någon annan.. Enjoy =)..
- Vem är du?! Vad vill du?! Vad är ditt syfte att krossa mitt liv så här?! hör du dig själv skrika med all den kraft du hade kvar.
Du försöker stirra med tomma ögon bakom alla träd och rakt in i skogen. Inget svar, bara sorg.
- Jag kommer inte undan, hör jag mig själv säga.
Ännu en gång vaknar jag upp kallsvettig och rädd ur en fruktansvärd dröm. Jag kollar runt i mitt rum och försöker finna lite ro. Jag hör röster från tv:n utanför mitt rum, jag är inte ensam ... Jag sätter på datorn och möts återigen av mitt förflutna - mina konsekvenser. Jag skäms och känner mig liten och skamsen
- Förlåt, piper det från mina läppar.
Jag kan känna hur alla mina organ och muskler arbetar för att inte bryta ihop igen. Det fungerade inte denna gång heller. Det är nästan pinsamt hur man kan tycka så synd om sig själv om man jämför sin egen historia med andras berättelser.
Nästa dag
Jag vaknar upp och känner värmen från dina läppar mot mina
- God morgon älskling, hör jag mig själv säga
- God morgon älskling! Hur mår du idag? frågade han mig med oro i ögonen
- Jag mår suveränt, försöker jag intala honom. Du då?
- Varför är dina ögon svullna?
- Jag är trött och samma sekund kramar jag om honom hårt.
Han får inte veta . . .
Jag lyckades att få honom att tro på mina ord. Lugn och säker vill jag möta dagen med ett leende - som många i min omgivning saknat.
- Kolla runt i lägenheten, säger älskling
Jag gjorde det han talade till mig att göra. Jag tittade nyfiket runt och såg att han hade satt upp lappar på väggarna. Jag ställde mig bestämt upp från sängen och gick runt och kollade. Jag fastnade på två lappar, en rosa och en blå. På den rosa lappen stod det "Om du stannat, byt väg och fortsätt framåt" och på den blåa "Ingenting är omöjligt"
Jag log för mig själv och insåg i samma sekund att sorgen, smärtan och aggresiviteten är borta. Han kom och kramade om mig bakifrån och viskade i mitt öra:
- Älskling, jag stöttar dig vad du än går igenom. Låt mig gå igenom detta tillsammans med dig!
Mina tankebanor är annorlunda gentemot dom igår. Jag tog ett beslut och det var att jag ska göra något som jag inte haft orken att göra på flera månaders tid - Face the truth.
En gång för alla ska jag visa mig stark "Efter regn kommer sol. Jag ska inte ge upp hoppet!"
Jag kramade om honom tillbaka
- Tack!
Hade tråkigt på jobbet så satt och skrev en novell för hand.. Kanske anledningen till varför den är så kort med men aja, jag delar med mig den.. Den är inte releterad till mig eller någon annan.. Enjoy =)..
Kommentarer
Trackback
