.

Det har hänt och det kommer hända.. Folk frågar en "Vad har hänt? Varför? Vill du inte berätta?".. Frågar dom för att de verkligen bryr sig eller för man bara vill veta vad som har hänt? Jag är trött på detta, så trött att jag börjat ta dom med en nypa salt.. Jag bryr mig inte om vad dom har hört, jag bryr mig inte om vad dom vet.. För vet ni vad? Jag vet att jag har bättre vänner än så.. Vänner som ta hand om mig när jag behöver dom, vänner som ge mig en hjälpande hand när jag har det svårt, vänner som fråga MIG om det stämmer och vänner som är värd att kallas för VÄNNER.. Har du det? Nej, tveksamt..

Hittade en text på Internet.. Ni borde ta er tid att läsa den!

"Sköra som glas och förstörda som krossade speglar. Men olyckan blir bara deras egna då ni håller den inne. Visst sw luftar den på internet, gnäller i bloggen, och klagar lite i olika forum. Vrider och vänder. Lyssnar till hur folk klagar och pushar. Men ord kan inte laga er! Ni kan inte laga er själva!

För tänk dig en spegel i tusen bitar utspridda över ett badrumsgolv. Du vet att du inte kan laga den. Även om du mot all förmodan skulle lyckas plocka upp alla bitar, alla små skärvor och sätta dem på plats innanför ramen så skulle det inte hjälpa. Bilden skulle ändå vara lika sprucken och bryta upp bilden i ett spindelnät av trasighet mellan sprickor.

Du kan inte laga spegeln själv. Du behöver hjälp av någon som kan sin sak och vet hur man gör. Du behöver en riktig glasmästare. Det spelar ingen roll hur trasig spegeln är, några få sprickor eller skärvor lika små som brödsmular så är spegeln ändå sprucken och sprickor fixar inte klister."


Jag försöker möta dagen med ett leende oavsett vad som har hänt.. Livet går inte i repris, aight? Hihi..

Ta hand om er.. Cheer up babes..