.

Jag kan verkligen inte somna.. Jag känner hur känslan rusar genom hela min kropp.. Jag kan inte inse att det är äntligen min tur att bära den dära vita klänningen, den dära studentmössan, springa ut till mina nära och kära, stå på flaket och skrika tills man tappa rösten, sjunga den dära studentsången.. JAG KAN INTE FÖRSTÅ ATT DET ÄR MIN TUR I ÅR!!!

Jag är så himla glad men samtidigt så rädd.. Rädd att något dåligt ska hända, rädd att någon nära och kära inte kommer befinna sig på plats, rädd att jag ramla, rädd att jag spiller på min klänning, rädd att bli besviken.. Är det så här det ska vara? Nej, det är självklart jag som är negativ eller?

Jag hoppas innerligt att alla kommer vara glada den dagen.. Oavsett vad..

Gör inte mig besviken.. Hic